Det är bara en dröm, eller?

Bild av Angela

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var kallt i rummet. Jag tyckte också, att det nästan var dimmigt. Jag skakade på huvudet. Säkert bara Mammas gamla ansträngning av att Halloween ska vara perfekt. Tänkte jag för mig själv och satte mig upp i sängen. Jag satte mig på sängkanten och satte på en mysig och varm svart tjock tröja. Jag ryckte till lite när jag hörde en svag hosta från köket. Så fort jag kunde satte jag på mina ljus blåa och håliga jeans och skyndade fram genom det stora huset, uppför en trappa och in i köket. Men det var inget där. Eller snarare, ingen. Tanken av att någon hade varit här fick mig att rysa, men snabbt glömde jag bort det igen och satte mig i soffan. Jag som var 16 hade ingen tro om att det fanns ”Spöken” och ”Demoner”. Men min pappa som är värsta ”Detektiven, Sherlock” kunde inte slita sig från det 4 vånings huset som sägs vara Hemsökt. Ja, vårat hus var hemsökt. Tillslut blev jag trött på pappas idéer och slutade lyssna. Men mamma tycker ju såklart att det är gulligt. Jag lindade in mig själv i en fluffig filt som mamma hade köpt på en rea någonstans.

  •  Medany? Min lilla söta (lite knubbiga) lille bror kom snubblandes upp för trappan. Jag fnissade han var väldigt söt på morgonen när han var som tröttast. Det hade gått en stund sen jag gick upp och det känns som att det blev ännu kallare i huset.
  • Ja Melvin? Sa jag och öppnade armarna när Melvin bara var några meter bort. Han som bara var 2 hade med sig sin nalle som han hade döpt till Micke.
  • ”Jag vill ha en kram från Medany” Hans mjuka röst känns skön att höra.
  • Såklart!

Hans små armar och lilla kropp kändes sköna att krama. Jag hade redan sänkt volymen på Teven och håll honom nära en lång stund. Dimman som mamma hade ”Skapat” igår kväll var nu tätare omkring oss.

  • Läskigt, Klagade Melvin och började grina.

Alla små lampor och mysiga ljus som jag hade satt på och tänt fick allt och bli ännu läskigare. Plötsligt slocknade allt, ljus och lampor. Allt som var på och lös. Melvin skrek skärande. Det främmande hostandet var tillbaka och jag höll Melvin tätt mot min kropp och stirrade runt omkring mig. Plötsligt försvann dimman lätt och ljusen sattes på igen. Melvin lät ett litet gnäll eka genom köket och vardagsrummet. Jag lyfte upp Melvin i famnen och gick nerför trappan och in i föräldrarnas rum. Mamma satte sig upp i sängen av Melvins svaga gnäll och gråt.

  • Har det hänt nåt? Hon gnuggade sig i ögonen.
  • Glad Halloween! Du och dina dumma trick skrämde livet ur mig och Melvin. Nu får du … Usch! Lägg av bara. Det var inte förrän nu jag la märke till att Pappa inte låg på den andra sidan av sängen.

Förlåt gumman, Jag vet att jag kan busa ibland… Men, jag har inte gjort något än? Mamma såg undrande på mig.

  • Strunt i det, vart är pappa?”
  • Kan du leta så tröstar jag Melvin? Sa Mamma.

Jag nickade och la ner Melvin bredvid mamma och skyndade upp 2 trappor och tog min jacka. Jag skyndade ut genom närmsta dörr och började springa. Pappa brukar ju försöka förhandla med ”Pumpa odlaren” och sedan karva en läskig pumpa. Tänkte jag och började springa mot skogen. Det var kallt ute och jag frös.  Jag snubblade till och sträckte fram handen i en hög fart för att ta emot och precis då fick jag syn på ett skarpt sken och satte mig upp när jag hade fått ”Kontakt” med marken. Jag spärrade upp ögonen och stirrade på min hand. Framför mig där jag satt var hal is… Jag svalde hårt och fortsatte springa. Plötsligt hörde jag ett skrik och ökade farten. Jag var livrädd, Egentligen. Men jag gjorde allt för att hitta pappa. Plötsligt fick jag syn på en välbekant gest och sprang fram till personen. Det var pappa, men ändå inte pappa. Han var blodig, blek i ansiktet och skakade våldsamt.

  • Pappa? Pappa! Sa jag panikfullt.

Jag vet inte direkt hur det hände, och jag såg det inte. Men jag kände det. Mina bruna ögon hade börjat lysa en stark ljus blå färg och jag reste mig upp med pappa på ryggen. Jag kände mig starkare. Jag sprang snabbare än en människa någonsin sprungit. Pappa rörde sig inte ens, la inte ens märke till att han fördes fram av sin ”Dotter” som hade förvandlats till någon slags puma av något slag. Plötsligt i världens fart fick jag syn på huset och fortsatte fram ända till dörren. Så fort min fingertopp rörde vid dörrknoppen blev jag som vanligt igen och hade det svårt att bära pappa på ryggen.

  • Mamma! Stoppa undan Melvin, du måste se det här…

Jag hörde mammas snabba ryck med att lägga Melvin i sängen och hon skyndade uppför dem 2 långa spiraltrapporna. Pappa hade sjunkit ner på golvet och mamma hade sjunkit ner bredvid honom. Plötsligt så slocknade lamporna och elden sattes på.

  • God natt, sa en främmande röst och just då hördes att klockan slog tolv och plötsligt blev allt svart…

För alltid….